Bra stöd på vägen

Fundera i god tid på hur du kan bli mer attraktiv på arbetsmarknaden – oavsett hur osannolik en framtida arbetslöshet än ter sig!
Det rådet ger Anna Johnsson, doktor i molekylärbiologi, som fick stöd av Trygghetsstiftelsen under det dryga år hon var arbetssökande. I dag har hon ett jobb där både hennes utbildning och hennes personlighet kommer till sin rätt.

Det hade aldrig föresvävat Anna Johnsson att hon, både högutbildad och ambitiös, skulle bli arbetslös. Så såg också arbetsmarknaden för molekylärbiologer annorlunda ut för några år sedan, när hon gick sin doktorandutbildning – med bland andra Pharmacia, fortfarande svenskägt, och Astra Zeneca som stora arbetsgivare inom hennes område.

När hon disputerade 2009, hade hon siktet inställt på att lämna den akademiska världen. Hon ville ha ett ”riktigt och fast jobb”, och sökte flera redan under doktorandtiden. Men ganska snart fick hon klart för sig att en doktorsexamen inte var någon omedelbar dörröppnare till arbetslivet. Ändå gjorde hon allt för att tänkbara arbetsgivare skulle uppmärksamma hennes ansökningar. Hon var noggrann när hon formulerade ansökan och cv, ringde i förväg och förhörde sig om jobben och hörde av sig igen när ansökningstiden hade gått ut.

– Det var nästan chockartat att upptäcka att konkurrensen om jobben var så hård, säger hon. Och det är klart att det kändes motigt den gång jag fick reda på att vi var 140 personer som sökte samma tjänst – och att 120 av oss var disputerade.

Nyttigt stöd

Nu är Anna Johnsson inte den som läger sig platt inför problemen. Hon var hela tiden klar över att en passiv offerroll inte skulle göra henne attraktivare på arbetsmarknaden. I stället valde hon att vara fortsatt aktiv under det år som hon var arbetssökande, också med att skaffa delvis nya kunskaper. Stödet från Trygghetsstiftelsen inleddes med programmet ”Nytt jobb med coaching”, med jobbarsökarkurs och regelbundna träffar med andra akademiker, både nyutbildade och mer erfarna.

– Det var nyttiga möten, säger hon – inte minst för självkänslan. Vi stöttade varandra, och det var skönt att känna att jag inte var den enda som var högutbildad och arbetslös.

– Ännu bättre blev det när jag fick en jobbcoach. Jag blev glad bara av att träffa denna kompetenta, engagerade och härliga person. Hon blev ett bra bollplank och hon hjälpte mig att hålla modet uppe.

– För visst dalade jag ibland. Som den gången då det slutgiltiga valet stod mellan mig och en annan sökande. Det var inget roligt besked att de valde den andra. I sådana lägen var det extra skönt att ha henne som livlina.

Tillsammans med jobbcoachen kom Anna Johnsson fram till att en tredagars projektledarutbildning, som Trygghetsstiftelsen bekostade, skulle vara nyttig – både i arbetet med att hitta ett nytt jobb och för framtiden. Hon hann också påbörja en kurs i ekotoxikologi vid Stockholms universitet, och under den tiden fick hon ekonomiskt stöd motsvarande a-kassa.

– Jag ville visa att jag menade allvar med det miljöintresse som jag lyfte fram i mina ansökningar. 

På rätt plats

Nu blev det bara en termin, för sedan fick Anna Johnsson det jobb som hon säger att hon ”är som klippt och skuren för”. 
Sedan december 2010 arbetar hon med en forskargrupp vid Karolinska institutet i Solna, strax utanför Stockholm. Idag tituleras hon Senior lab manager, och hennes uppgift är att ha den samlade överblicken över verksamheten i labbet och fungera som koordinator för samarbeten med olika partners runt om i Europa.

– Min chef visade upp ett fantastiskt pokeransikte under anställningsintervjun, så jag trodde inte att jag skulle få jobbet, säger hon. Men han valde mig både för min kompetens och för den person jag är, rak och ganska orädd. Det känns extra bra.

– Jag har hamnat rätt – och Trygghetsstiftelsen har varit till stor hjälp på vägen hit. Nu kommer både mina teoretiska kunskaper och min personlighet till nytta – och själv fortsätter jag att utvecklas på jobbet.

Text: Birgitta Jakobsson